Stewart Island

Väl i Invercargill hittade vi ett bra hotell via http://tripadvisor.com som har många recensioner av hotell/motell. Vi hade lite beslutsångest om vi skulle fara till Stewart Island eller inte. Det finns unikt fågelliv på ön och mycket vacker bush så till slut bestämde vi oss iallafall för att göra en dagstur dit. Vid färjeläget höll jag på att få en liten hjärtattack, biljetterna kostade 68 NZD per person per väg, dvs. c:a 1400 kronor t.o.r. för oss bägge! På vägen ut med färjan drog det in ordentlig dimma så kapten fick köra med mistluren och det höll på att bli riktig tjocka och "zero visibility" så återigen kände vi lite sura miner. När vi kommit iland besökte vi National Parks guiderna för att få tips om vilka vandringar som skulle ge mest. För att vandra genom hela nationalparken behöver man 10-12 dagar, och vi som skulle vara här en hel (!) dag ville få ut så mycket som möjligt av den utan att helt köra slut på Åsas knän. De var onda redan innan vi gav oss iväg. Vi fick bra tips av guiderna så vi skulle hinna med lite av varje och strax efter vi kommit ut från National Park Ranger Station så lyste solen och det vara glada miner igen :-)

Under vandringen varierar bushen otroligt mycket, men det är tyvärr svårt att fånga "regnskogen" på bild. Ute ur den murriga skogen gick det bättre med fotandet.

Oban heter byn på Stewart Island som ståtar med egen ambulans, brandstation och polisstation. Inte dåligt för en by på 400 bofasta.

Vi fick iallafall se albatrosser och Cape Pigeon under överfarten, likaså en hel del fåglar vi inte kunde bestämma. Väl där förföljdes vi av Tui, hann se parakiter, helsvart Variable Oystercatcher, Tomtit, Kaka och Weka.

På vägen till färjan såg vi en Royal Spoonbill och det skulle bli betydligt fler av dem under kommande dagar, även av Paradise Shelduck.