Catlins

För att spara Åsas knän så mycket som möjligt har vi skippat den ansträngande höghöjdsvandringen vid Mount Cook och i stället så ska vi ägna några dagar till kustnära aktiviteter.

Först ut är området som kallas Catlins mellan Invercargill och Balclutha på sydostkusten. Här finns en rad "attraktioner". Vi började med Nya Zealands egna Niagara Falls. De namngavs till just "Niagara Falls" av en lantmätare med sinne för humor och det är med viss förvåning man ser dem, 2 dm höga.

På vägen till nästa ställe passerade vi en brandstation. Kanske något för Pelle att söka jobb på?

Väl framme vid Curio Bay tittade vi på en "fossil forest". En "forest" är för mig många träd, här var det några få som begravts och fossiliserats. Det var ändå lite läckert att se.

När vi rullade vidare till nästa ställe, Cathedral Caves, så hade vi tajmat lågvattnet och den privata markägarens öppettider fel. Man kan endast komma in i grottorna från havssidan vid lågvatten och om markägaren orkar ha sin grind öppen vid samma tillfälle. Blåst på den konfekten svängde vi in till McLean Falls. Det visade sig leda till en av dom läckraste skogarna vi vandrat igenom med trän helt bevuxna med mossa, lavar, ormbunkar och tusen andra växter vi inte kan namnet på. Vandringen avslutades med ett vackert 22-meters vattenfall.

Nästa stopp var riktigt coolt, Jack's Blowhole, en 55 meter djup kollapsad grotta (?) 200 meter från havet där vågorna slog in via en lång grott-kanal.

Dagens sista stopp var Nugget Point, en fyr ute bland klipporna där vi kunde titta på säl, sjölejon och massor med Royal Spoonbill.

Vi fortsatte upp till Dunedin för att hitta boende och fick där en deja vu från Grand Junction, Colorado. Den gången för många år sedan skulle vi hitta hotellrum en april-dag i en liten skithåla i Colorado men det var helt kört för det var någon typ av konvent där. I Dunedin var det också helt kört för det var någon typ av universitets-event samtidigt som det var motorshow. Efter många om och men när vi hade sökt igenom centrala stan och sedan begråtit oss på ett motell i en förort någon mil bort ("finns det ingenting?") så kände receptionisten till ett motell "way off" ute i mörkret i princip vid vägs ände... Det var bättre än Bates Motel men lika svårt att hitta dit.